I minnet av folkmordoffer

Aldrig Mer

Koncentrationsläger är läger där stora grupper av civilpersoner interneras på obestämd tid. Koncentrationsläger upprättas oftast i krigstider som tillfälliga interneringsläger för personer som anses utgöra ett hot mot nationen eller regimen. I dessa läger förs de personer samman, det vill säga koncentreras, som på grund av sin nationella, etniska, religiösa, klassmässiga eller politiska tillhörighet betraktas som farliga, opålitliga eller oönskade. De har alltså i strikt bemärkelse inte begått något brott.[1][2][3]

Begreppet koncentrationsläger förknippas framförallt med de nazistiska koncentrationslägren i Nazityskland 1933-1945. I Nazityskland, och även i Sovjetunionen, utvecklades lägren till ett permanent och institutionaliserat nätverk av fångläger för personer som av regimen förklarades vara ”folkets fiender”.[4]

Koncentrationsläger är inte krigsfångeläger. I krigsfångeläger förvaras under pågående krig fiendesidans ”kombattanter”: soldater och militärens civila personal. Den internationella lag som fastställdes 1929 och förnyades 1949 – Tredje Genèvekonventionen – reglerar hur krigsfångar ska behandlas och hur utväxling av krigsfångar ska genomföras.[5]

Koncentrationsläger åtskiljs även från förintelseläger, och ibland från interneringsläger och arbetsläger.

Koncentrationsläger upprättas än idag i områden som härjas av krig och politisk oro. Under krigen i forna Jugoslavien på 1990-talet upprättade serbiska nationalister lägren Trnopolje, Omarska och Manjača