I minnet av folkmordoffer

Aldrig Mer

Främlingsfientliga partier

I Europa har flera främlingsfientliga partier fått ökad politiskt inflytande. Förklaringar till detta kan till exempel vara att förtroendet för de politiska institutioner minskat och att nya frågor, som invandring, fått ökad politisk betydelse.

Främlingsfientliga partier har de senaste åren gått framåt i Europeiska länder. De har etablerat sig i flera länders nationella parlament och även i Europaparlamentet. Det finns olika benämningar på dessa partier men som vanligen åsyftar samma partifamilj. Ibland kallas de högerextrema, populistiska eller invandringsfientliga. Det gemensamma är att de använder sig av en populistisk och nationalistisk retorik och har motstånd mot invandring som en av sina huvudfrågor.

Framväxten av främlingsfientliga partier kan gynnas av flera samverkande faktorer. Några av dessa är:

Avindustralisering. I och med globaliseringen har länder som tidigare var industriländer utvecklats till att istället bli tjänsteekonomier. Det innebär att de flesta nya jobb skapas inom tjänstesektorn. Vissa grupper har haft svårare än andra med denna omställning därför att deras kunskaper och kompetenser inte passat in i det nya ekonomiska systemet. Dessa brukar ibland beskrivas som moderniseringens eller globaliseringens förlorare. Populistiska, främlingsfientliga partier kan utnyttja den bild av “vinnare och förlorare” för att attrahera väljare.

Minskad legitimitet för politiska institutioner. Misstron för politiska institutioner kan göra att väljare söker sig till populistiska partier därför att dessa framstår som utanför etablissemanget. När medborgare i en demokrati känner att de inte kan lita på eller påverka genom de vanliga institutionerna uppstår en frustration som främlingsfientliga och populistiska partier kan använda sig av om de lyckas framställa sig som “anti-etablissemanget”. Detta gör att till exempel stora blocköverskridande överenskommelser för att “frysa ut” främlingsfientliga partier kan få effekten att de förstärker bilden av att det främlingsfientliga partiet är det enda som står utanför etablissemanget. I undersökningar av svenskars förtroende för olika samhällsinstitutioner kan man se att Sverigedemokratenas väljare har lägre förtroende än genomsnittet för samtliga samhällets institutioner undantaget försvaret och kungahuset.

Konvergens i den politiska rymden. Allt fler partier har gått emot mitten, vilket gör att väljarna får svårare att se tydliga alternativ i politiken. Detta ökar dels misstroendet mot det politiska systemet och gynnar partier som vill framställa sig som anti-etablissemanget. Dels skapar de minskade ideologiska skillnaderna möjligheter för andra skiljelinjer att få ökad betydelse. Socioekonomiska konfliktdimensioner har varit dominerande i svensk politik, det vill säga att det har varit klasskillnader och höger-vänster skalan som präglat politiken. Om dessa konfliktdimensioner får minskad betydelse till förmån för en sociokulturell konfliktdimension, kan det gynna partier som ställer invandrare mot svenskar i sin retorik och politik.

Ökad politisering av nya sakfrågor. Invandring- och flyktingfrågan kommer i regel långt ner på listan över frågor som väljarna prioriterar. Detta gäller i synnerhet för Sverige där vård, skola, omsorg och jobben dominerar den politiska agendan. Främlingsfientliga partier vinner röster på att deras huvudfrågor, ofta motstånd mot invandring, blir viktiga i valrörelser. Detta gäller dock bara om frågan lyckas beröra väljarna, om den diskuteras i samhället och om det främlingsfientliga partiets inställning uppfattas som trovärdig. När övriga partier närmar sig populistiska partier till exempel frågor som rör flyktingar, för att på så sätt vinna röster, kan det få effekten att man istället legitimerar den världsbild som det främlingsfientliga partiet målar upp. Det vinner det främlingsfientliga partiet på, eftersom deras problembeskrivning av samhället framstår som riktig och således även deras lösningar.

Referenser:

Rydgren, J. (2005), ‘Från skattemissnöje till etnisk nationalism. Högerpopulism och parlamentarisk högerextremism i Sverige’, Lund: Studentlitteratur

Sandelind, C. och Taxén, O. (2010), ‘Lokal bekämpning av främlingsfientlighet’ FORES Policy Paper 2010:1 (pdf)

Integrationsverket: ‘Populism och främlingsmisstro. Sverige i Europa’ (2006) (pdf)

Holmberg, S. och Weibull, L. (2009), ‘Höstligt institutionsförtroende’ i Svensk höst, SOM-institutet] (pdf)

Senast ändrat 2013-01-08

Använd statistiken och diagrammen i en presentation eller ett skolarbete!